Populärkultur

Efter en stund kom äntligen Markus upp på scenen, till publikens belåtenhet. Med orden "Den som väntar på något gott, väntar på Lev som en gris dö som en hund" startade han spelningen. Trots vissa förseningar var det en trevlig atmosfär i luften kring Scen Himlabadet. I mellansnacken fick man höra anekdoter från hans ungdomsdiscon hemma i Norrköping.

Trots att han spelade nästan endast de mest kända låtarna i han repertoar, där ibland "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel", "Hollywood hills" och " Hela livet var ett disco" saknades det något. Känslan under hela spelningen var att den partysugna publiken endast väntade på en låt, "Jag är en vampyr". Och till deras stora glädje spelade han den som näst sista låt. Och alla som inte hade somnat på Europe spelningen, de stod nu och hoppade framför Markus Krunegårds fötter. Efter "Jag är en vampyr" så lämnade majoriteten av publiken området för att gå till nästa spelning. Men då missade de en finstämd Krunegård ensam på gitarr. Det var nästan finast av allt.